Nationaldagsinlägg
Grattis Sverige på din stora dag! Såhär på andra sidan jorden är det lätt att bli lite extra nostalgisk en dag som denna. Man sjunger nationalsången för sig själv och tycker att den där raden om din sol, din himmel, dina ängder gröna låter extra fin. Särskilt som det här i Shanghai bara finns oljud, smog och betong.
Som utlandsboende och flitig resenär är jag van vid att prata om Sverige med folk som aldrig varit där och som undrar nyfiket över hur vi har det: "Är det verkligen sant att det är gratis att gå i skolan i Sverige?", och jag har vant mig vid att känna en äkta stolthet över att kunna tala om att inte bara skola är gratis - även sjukvård, dagis, äldreomsorg, bibliotek och parker är sånt som vi inte behöver betala för. Jag kan även lägga till att vi är garanterade grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Att vi kan känna oss trygga. Att vårt land värnar om de som har det svårt och att ingen i Sverige behöver svälta eller känna att de inte har en chans. Jag brukar säga att i Sverige håller vi hårt på moraliska värderingar, att vi känner ett gemensamt ansvar för samhället och att vi tar hand om varandra. Jag har vant mig vid detta, vant mig vid att känna mig stolt...
Men det är så med denna vana, precis som med så mycket andra invanda beteenden, att man fortsätter med den även när förutsättningarna förändras. Jag fortsätter berätta om mitt Sverige för den nyfikne som frågar, men för varje gång känns orden mer och mer urvattnade, mindre sanna. Och den stolthet som jag vant mig vid förbyts till en krypande känsla av obehag.
Idag sitter ett uttalat främlingsfintligt parti i riksdagen. Klyftorna i samhället ökar. Utsattheten hos de som har de svårast blir mer och mer påtaglig. Jag tvingas från en annan världsdel läsa om upplopp, stenkastning och bilbränningar. Om systematiska id-kontroller i tunnelbanan. Hur vårdsystemet har tappat greppet om vad som är vårdens syfte. Hur drömmen om ett fritt och värdigt samhälle där människor tillåts leva lyckliga och trygga krossas av en aldrig sinande jakt på ekonomisk tillväxt.
Jag hoppas fortfarande på att vi ska vakna. Att vi ska se att vi bara har en planet och att vi inte kan leva på den utan att lära oss att dela, att idka återhållsamhet och att älska varandra. Tills vidare årervänder jag till gobrädet.
Och så lite go också!
Som jag skrev i mitt förra inlägg var det stadsliga i Shanghai under tisdagen. Ligan spelas varje tisdagkväll på olika platser varje vecka. Lagen representerar olika stadsdelar och består av en blandning amatörer och proffs. Det är fyra vs fyra i varje rond och lagkaptenen tar ut vilka som får spela. Jag är som sagt med i laget som representerar Xuhui-distriktet men har hittills inte fått spela en enda rond. Nästa vecka kanske :) Lagkaptenen för vårt lag, och min tidigare granne, är Wu Zhenyu 2p.
Wu Zhenyu, 2p, står bakom sin gamle elev Jiang Weijie, 9p
Lärare Wu har varit den i Kina som lärt mig mest om go så jag har mycket att tacka honom för. Han har en väldigt speciell stil som är starkt baserad på läsning och att döda stora grupper. Det är tack vare honom som jag spenderat så mycket av min gotid på liv- och dödproblem. Han brukar skratta och säga att jag inte har någon power på gobrädet.
Eftersom det är nationaldagen idag tänkte jag dela med mig av ett liv- och dödproblem som jag upptäckte igår när jag tittade på ett internetparti som spelades av Fredrik Blomback, 6d och svensk mästare.
Vit ser ut att vara död, men om han hittar rätt dragordning kan han leva. Fredrik, som spelade vit, missade tesujin eftersom det var ett blitzparti och dog men vann ändå partiet för att han är så stört stark :)
(EDIT: La till en sten för att det skulle bli clean life.)
Jag fick reda på idag att jag kan ta en killes plats i en goturnering som spelas mån-tis nästa vecka. Turneringen heter Tangqiao Cup och är en blandad amatör- och proffsturnering. Förra årets vinnare var den legendarisk Hu Yuqing, 8d. Jag var med förra året också och slutade på 4-3. Hoppas att jag kan bättra på det resultatet i år!
